Att göra träningen till vardag!

Jag har alltid älskat träning i de flesta olika former, så för mig är det nog lättare än för många andra. Ändå har jag bara hittat motivationen under kortare perioder. Man vet hur bra man mår av det och hur stark man känner sig både fysiskt och psykiskt. Vad är det då som gör att vi människor är så destruktiva att vi inte fortsätter göra det som får oss att må allra bäst? Hur många gånger har man inte sagt att ”jag ska börja träna nästa vecka”, ”nästa månad” eller ”nästa år”. Ja nästa år, då ska jag verkligen komma igång. Det är nu man måste börja, inte imorgon... Ibland lyckas vi under kortare perioder och får åter igen den här känslan av välbefinnande som träning ger. Sedan kanske man blir förkyld, stukar foten, flyttar, åker utomlands eller vad det än må vara som gör att man tappar greppet om sin träning. Den här nya, hälsosamma vardagen som var så nära att bli del av ens naturliga livsstil. Nu talar jag egentligen bara för mig själv för så här har det varit, egentligen ända sedan jag slutade med dansen för ungefär 10 år sedan och jag tror knappast jag är ensam… För min egen del har jag nu hittat svaret på detta mysterium. Jag har helt enkelt tidigare saknat ett mål och har därför inte funnit den drivkraft som behövts för att träningen skall bli tillräckligt viktig för mig. Den har jag funnit nu!

Jag tror vi alla behöver ett mål och känna känslan av att vi är på väg någonstans. Det gäller både träningsmässigt som i livet över huvud taget. Den dag vi slutar drömma, hoppas, längta och kämpa, då slutar vi också leva. Vissa drömmar är starkare än andra, de blir till passioner i livet och det är just de som driver oss framåt. För min del har jag nu hittat passionen i löpningen, där man faktiskt inte kan annat än drivas framåt, bokstavligt talat. Denna fantastiska träningsform där ens egna ben är transportmedlet. Där man inte är bunden till ett specifikt träningspass eller öppettider på ett gym. Man snörar bara på sig skorna, hittar sin egen väg, när det kan passa och lär sig snabbt springa i de flesta olika väder. De första gångerna man ger sig ut och framförallt de gånger man trotsar vädret, då känns det riktigt tungt… men belöningen efteråt är enligt mitt tycke obetalbar.

Sedan jag började springa har jag ofta fått frågan ”Hur kan du tycka att det är kul? Det är ju så enformigt”. De personerna vill jag bara ruska om, sätta i ett par löparskor och ta med ut på en härlig runda i skogen.  Personligen kan jag inte förstå hur man kan se löpning som tråkigt. Möjligen extremt jobbigt men ser man det som enformigt har man ju verkligen inte givit det en chans. Känner mig nästan som en troende hinduist, där löpningen blivit min religion. Min tro är då att alla någon dag kommer vakna upp och inse att de faktiskt älskar löpning. De som inte är där ännu har bara inte tränat med öppet sinne på rätt sätt. Om det nu är så att deras kroppar rent fysiskt inte klarar av löpning så kommer de troligen återfödas till löpkunniga i nästa liv. Detta är givetvis en stark överdrift. Dels tror jag inte på livet efter detta och dessutom vore det väl ensidigt om något, om alla hade samma typ av önskningar, drömmar och mål. Min poäng är bara att jag inte kan förstå hur man kan tycka att löpning är tråkigt. Även om man aldrig lär sig uppskatta löpning så gäller det att hitta något annat i livet som man brinner för och sätta upp ett mål. Alla kommer vi mötas av hinder på vägen, det är en del av livet. Men kom ihåg att hinder bara är det du ser när du tagit ögonen från målet. Mitt mål satte jag 31a oktober 2011 då jag anmälde mig till Stockholm halvmarathon.

 

Det har hittills varit en resa kantad av både den ena och andra motgången som gjort att jag inte kunnat träna ordentligt. Hade det handlat om mål som varit mindre viktiga för mig hade jag säkert blivit deprimerad av skador och förkylningar men i detta fall har jag helt enkelt bestämt mig. Det här ska genomföras och jag tänker hitta vägen dit. Jag har inte bara som mål att genomföra en halvmara utan jag ska springa in i mål på en tid snabbare än två timmar. För just detta mål finns det en mängd rekommenderade träningsprogram därute. Jag har tagit en titt på ett tiotal av dem och alla rekommenderar 3 träningspass/vecka med löpning tisdag, torsdag och lördag med ett längre pass per vecka. Efter den modellen tränar jag nu med noggrann planering och registrering av träningspass på www.jogg.se. Tack vare detta känns det nu helt otänkbart att leva utan träning. Framstegen märks redan!

I mitt jobb på ett av Stockholms största hotell möter jag väldigt mycket människor med olika livsöden som man alltför ofta får för stor inblick i. Framförallt på fredagar när alkoholen tagit överhanden. Just denna kväll stod jag en stund och tittade på ett gäng tragiskt berusade människor och kände mig lyckligt lottad. Imorgon kommer jag inte som dem vakna upp med minnesluckor, ångest och bultande huvudvärk. Jag kommer vakna fräsch och utvilad till något mycket bättre, nämligen en dag fylld med löpning. Jag längtade då hem till min finaste lilla grå, för kvällsmys och en god natts sömn. Nu är det snart lördag och imorgon har jag ett långt härligt löppass framför mig som ska genomföras oavsett väder. Du vet att du är löpare när du springer oavsett väder och fortfarande tycker det är härligt! Så känner jag och längtar tills jag får snöra på mig skorna igen. En trött Miss Duse och liten livsnjutargrå säger nu god natt!